tisdag 16 oktober 2012

Botad cancer (av kolloidalt silver?)





Jag fick i mail en förunderlig berättelse. Bukspottkörtelcancer anses ha en av de allra sämsta prognoserna av cancerformerna.

”Botad cancer!
En bekant til
l mig, en kvinna i 70-årsåldern, började för ca 1½ år sedan må allt sämre. Hon tappade matlusten, gick ner kraftigt i vikt och hade gräsliga smärtor… Trots en massa olika undersökningar kunde man inte förrän ett par veckor före jul 2011 (trots att vad jag förstår symtomen var ganska typiska) ge henne en diagnos – pancreascancer. Det visade sig nu, att hon också hade metasta­ser i både levern och en njure (fast detta är mer oklart; diagnostiken där är tydligen mycket svår). Pancreascancern var dock odiskutabel, och symtomen till alla delar typiska. Hon hade statistiskt ca 4 månader kvar att leva, och palliativa teamet kopplades in. Det var förstås bara smärtlindring som gällde, i väntan på det oundvikliga slutet.


Nu råkade jag ha läst en del om kolloidalt silver och en del spektakulära tillfrisk­nanden bl.a. just av cancerpatienter. Naturligtvis var jag väldigt skeptisk till det hela. Det verkade litet för bra för att vara sant. Men Livsmedelsverkets delvis pinsamt okun­niga smutskastning av preparatet gjorde mig snarast mer positivt inställd. Samti­digt hade jag också tagit del av de senaste rönen om D-vitaminets uppenbarli­gen mycket viktiga roll i en hel mängd processer i kroppen, och dess sannolika bety­delse för att motverka cancer. I samråd med kvinnans vuxna barn, som nu läste in sig på ämnet, rekommenderade jag henne att dels ta en rejäl dos D-vitamin (2x 2000 IE per dag), samt två teskedar kolloidalt silver flera gånger per dag (det blev sedan 15 ml fem gånger per dag). Båda prepa­raten torde vara garan­terat ofarliga i dessa doser – och det fanns förstås inget att förlora i det här läget. Naturligtvis var kvinnan själv också med på det hela.


Efter ett par månader kunde man vid ny undersökning (biopsi) inte längre se någon cancer i lever eller njure! Viss förvåning hos läkarna… Men hon mådde fortfarande mycket dåligt. Efter ytterligare någon månad fick hon så tid för opera­tion i Uppsala. Vid operationen tog man förstås också cellprover. Man tyckte sig se ”vissa föränd­ringar” i bukspottkörteln, och den delen opererades bort. Efter ett par veckor kom resultatet av biopsin: Ingen cancer! I de delar som opererats bort trodde man sig se ”förstadier till cancer” (Min kommentar: Var det möjligen i stället ”eftersta­dier” till cancer?). I övrigt fanns det inget spår av cancer! Med andra ord förklarades hon cancerfri!
Efter en tids rehabilitering är hon nu sedan flera månader hemma – med visst stöd av Hem­tjäns­ten. En märklig situation blev det förstås för palliativa teamet – när kvinnan nu inte hade vett att dö enligt pla­nerna. Men tea­met fanns ändå med en tid som samtalspartner. Kvinnan bor nu alltså hemma med sin man och verkar kunna leva ett bra tag till – även om hon än är svag efter den genomgångna sjuk­domsperioden och har vissa hälsoproblem på andra områden…


Trots att denna utveckling av en pancreascancer torde vara minst sagt ovanlig, så har läkarna inte verkat särskilt nyfikna eller t.ex. frågat om kvinnan själv använt någon alternativ behandling… Man har uppenbarligen varit mycket nöjd med hennes tillfrisknande – men inte brytt sig om att söka några orsakssamband… Hade det inte varit naturligt att närmare undersöka ett fall av närmast mirakulöst tillfrisknande av detta slag?
Undrande”

Min kommentar: Eftersom cancerceller bara kan förbränna socker, och inte fett, vore det rekommendabelt att också äta LCHF, förutom D-vitamin och kolloidalt silver, om man inte vill få/ha cancer.





Inga kommentarer: