Jag har alltid trott på Allah, på Gud så långt jag kan minnas tillbaka. Min mamma var starkt religöst kristen, så jag är uppväxt med en kristen uppväxt. Jag har levt med min sambo i 10 år, och han har alltid varit muslim. Men när jag träffade honom utförde han inte någon bön, för en muslim är det en av viktigaste regel i Isalm att utföra bönen. Men han sa till mig flera gånger att han måde så dåligt pga att han inte bad och att han ville börja med det.. Allah har kallat på oss båda att komma närmare honom. Allahu ekber! (Gud är störst!)
Jag har alltid älskat Isa A.S (Jesus) så starkt som min egen bror. Jag har aldrig haft problem med att han blev kallad som Guds son i kristedomen. Förren jag läste i Koranen att Gud har sagt till oss
Gud började välsigna mig gång på gång. Han bevisade för mig flertal gånger att han älskar mig och finns här för mig. Det utlösande var när jag föde min underbara dotter. Tacksamheten till Gud var otillräcklig. Jag grät av glädje och tackade Gud för det underbaraste Han har gett mig. Jag lovade Honom att jag skulle göra allt för Honom för att visa min tacksamhet efter allt Han har hjälpt och gett mig. Då var jag fortfarande kristen. Efter några månader så visade mig min sambo en sida som heter www.Islamguiden.com Jag började läsa och allt som jag har haft i mina egna tankar visade sig svart på vitt att Gud säger att det är så. Allting kändes så rätt att läsa om hur man ska vara mot sin medmänniska, det bästa var att jag kunde visa min kärlek till Gud mer i Islam. Bara att få be fem gånger per dag och att bära slöja, det här var som ett tecken Gud gav mig, Som Gud sa: Medina det här kan du göra för mig och visa din tacksamhet. Jag berättade för min sambo att jag vill bli muslim. Han kunde inte tro på det. Men så var det och jag blev det! Elhamdulilla (Tack Gud! ) Jag vill även skriva att Islam är så underbar tro till Gud och det finns ingen bättre. Det är saningen. Insaha´Allah fler medmånniskor upptäcker den.
Två män som både var jättesjuka låg i samma rum i sjukhuset. En av männen hade tillåtelse att sitta upp en timma per dag för att avvattna vätskan i hans lungor. Denne mannens säng låg intill rummets enda fönster. Den andra mannen fick spendera alla sina dagar raklång på sängen. De både männen talade i timmarutan slut. De pratade om sina fruar, familjer, deras hem, deras jobb, deras involvering i militärtjänstgöring samt vart de varit på semester. Och varje dag när mannen vid fönstret kunde sitta uppe och titta ut genom fönstret brukade han spendera tiden på att beskriva allt han kunde se genom fönstret för sin vän. Den andre mannen började leva de timmarna då hans vän beskrivade den yttre världens aktivitet och färger för honom. Fönstret låg mot en väldigt fin park med en vacker sjö. Ankor och svanarlekte i sjön medan barnen seglade deras modell båtar. Unga älskare trevade hand i hand. Gamla fina träd prydde synen och en vacker utsikt över stadens horisont. Då mannen vid fönstret beskrev all detta i en utomordentlig detalj, kunde mannen som låg i andra sidan rummet blunda och fantisera bilderna. En varmeftermiddag beskrev mannen vid fönstret en parad som passerade. Även om den andra mannen inte kunde höra bandet kunde han fantisera detta då mannen vidfönstret beskrev detta så livligt.Då plötsligt fick han en ondskefull tanke. Varför skulle den andre mannensjälv få njuta av behagelse då han ser allt medan han själv inte får se något? Det verkade inte rättvist. Men vid första tanke skämdes mannen. Men då dagar och nätter passerade och han missade flera vyer,undergrävdes hans avundsjuka till förbittring och gjorde honom snart sur. Han började grubbla och han fick svårt att sova. Han borde vara vid fönstret - det var den enda tanke som kontrollerade hans liv nu.Sent en natt när han låg och stirrade framför sig, började mannen vid fönstret att hosta. Han höll på attkvävas av vätskan som fanns i hans lungor. Den andre mannen låg och tittade i det mörka rummet medan mannen vid fönstret sträckte sig mot knappen för att kalla på hjälp. Då han hörde detta från andra sidan rummet rörde han sig aldrig, han tryckte aldrig på sin knapp för att kalla på hjälp vilket antagligenskulle fått in sjuksköterskorna. Under loppet av fem minuster slutade hostandet och i samband med detta även andningen.Där var nu endast tystnad - dödlig tystnad. Följande morgon kom sjuksköterskan med vatten till dem. När hon såg den livlösa kroppen vid fönstret blev hon ledsen och kallade på sjukhusetsskötare för att bära bort kroppen. Så fort som det verkade lämpligt frågade den andra mannen om han kunde flyttas närmare fönstret. Sjuksköterskan var glad över att kunna göra flyttet och efter det lämnade hon rummet. Sakta och plågsamt satte han sig upp med hjälp av armbågen för att ta sin första titt påutsidan av sjukhuset. Slutligen skulle han ha nöjet av att se allt själv. Han böjde sig lite över sängen för att titta ut.Det enda han såg var en blank vägg. Mannen frågade sjuksköterskanvad som kunde fått hans bortlidne vän att beskriva sådana vackra saker på utsidan. Sjuksköterskan svarade att mannen var blind och omöjligen kunnat se väggen. Hon sade: "Kanske ville han bara uppmuntra dig."