Elin fann Allah på internet!

Här kan vi läsa om en Systers väg till Islam.

Elin fann Allah på internet.

När Elins kristna föräldrar har bett sin aftonbön och somnat genomför hon i hemlighet en muslimsk böneritual på golvet i sitt rum. ”När jag ber till Allah fylls jag av en styrka som jag aldrig kände när jag vände mig till Jesus”, säger hon.
Elins föräldrar har alltid varit starkt troende pingstvänner; för dem är det viktigare att hon är kristen än att hon är deras dotter – det är hon övertygad om.
–  Det vore en stor skam för familjen om det framkom att jag numera är muslim. Mamma och pappa skulle få dåligt rykte, hela församlingen skulle se ner på dem och betrakta dem som dåliga föräldrar. De har ju misslyckats med att få sin dotter att ta till sig den sanna, kristna tron.
Elin tänker alltid på vad hon säger så att hon inte avslöjar sig.
–  De skulle inte respektera mig, förklarar hon. Jag skulle aldrig få vara i fred. De skulle dra i gång långa, aggressiva diskussioner och ta hjälp av pastorer och vänner för att tala mig till rätta.

Och om de inte lyckades; om Elin trots deras ansträngningar höll fast vid sin nya tro – då skulle hon bli utkastad, tror hon.
–  De skulle aldrig acceptera mig som en dotter i huset om jag öppet visade att jag är muslim.

Alla i familjen har så länge Elin kan minnas varit starkt engagerade i pingstförsamlingen där de bor.

–  Jag har självklart gått i söndagsskolan och deltagit vid lovsångskvällar och bönemöten, och jag har alltid varit med i någon av kyrkans barn- och ungdomsgrupper. Men jag har aldrig känt mig hemma där.
Hon döptes när hon just hade fyllt tio år.

–  Det hette att jag själv hade valt att låta döpa mig och gå med i församlingen. Och det var ju kul, jag fick en massa uppmärksamhet. Men jag förstod inte innebörden.
Hon hade det svårt i skolan.

–  Jag blev mobbad för att mina föräldrar var så kristna och konstiga. Men jag hade ju min barnatro. Jag vände mig till Jesus när jag kände mig ensam och utstött.

Tungomålstal, extas och helbrägdagörelse har varit normala inslag i Elins uppväxt.

–  Jag tror fortfarande att man genom förbön kan hjälpa männi­skor att bli lite gladare inombords, och det kan i sin tur bidra till att de blir friskare. Jag har ju kvar min tro på Gud, men numera kallar jag honom Allah. Och jag betraktar inte längre Jesus Kristus som Guds son – vi muslimer ser honom som en av profeterna.

Hon fick inga tillfredsställande svar på sina kritiska frågor – det var orsaken till att hon för ett par år sedan började tvivla på sin socialt nedärvda tro.
–  Jag frågade mamma och pappa om de kunde bevisa att Jesus var Guds son. ”Det bara är så, det står i Bibeln”, svarade de. Och när jag frågade om livet efter döden fick jag svävande svar: ”Vi kommer antingen till himlen eller helvetet. Om vi håller oss till den rätta tron blir våra själar upptagna till Gud. Där är det underbart, där får vi träffa alla våra kära igen!” Men det där lät alldeles för konstigt för mig.

Elin gav sig ut på internet för att få höra andra troende männi­skors argument och hamnade av en slump på en muslimsk hemsida. Hon läste verser ur Koranen och artiklar om profeten Muhammed, länkades vidare till både muslimska och islamistiska sajter och började delta i de diskussioner i trosfrågor som ständigt förs på nätet.

–  Jag ville bli säkrare i min kristna tro, men jag blev överbevisad. De systrar inom islam som jag mötte på internet fick mig att förstå att mina föräldrars alla påståenden om muslimerna var falska.

Elin hade fått höra att islam står för våld och kvinnoförnedring, att muslimska män enligt religionen har rätt att misshandla sina kvinnor.
–  Men det stämmer inte, säger hon. Enligt profeten Muhammed har män och kvinnor samma värde, även om de har olika plikter. Om en kvinna är upprorisk mot sin man och kanske umgås med andra män mot hans vilja, då ska mannen tillrättavisa henne och eventuellt ta avstånd från henne i sängen. Hjälper inte det får han som en sista utväg ta tag i henne för att få henne att förstå. Men han får inte slå henne eller skada henne, inte lämna märken – det är väldigt tydligt.
Vad kvinnan i sin tur får göra om hon tycker att mannen är ”upprorisk”, det vet inte Elin riktigt.

–  Hon har självklart rätt att höja rösten mot honom. Att det står så mycket i Koranen om vad mannen får göra och inte göra, det beror nog på att han är starkare än kvinnan. Han får inte utnyttja sin fysiska överlägsenhet.
Elin känner sig lugn i sin nya tro. Men sharialagarna har hon svårt för.
–  Jag kan inte acceptera dödsstraffet, säger hon. Det är inte rätt att en kvinna som har varit otrogen ska stenas till döds.

Som ogift pingstvän ska man hålla på sig, och det har Elin gjort.
–  Jag har rättat mig efter ungefär samma regler som många muslimska tonåringar följer. Inte dricka alkohol och inte röka – och absolut inte ha sex före äktenskapet!Men nu har hon en pojkvän, och det vet inte hennes föräldrar om.
–  Vi träffades på internet, han bor i Nordafrika och är också muslim. Vi har setts en gång, och det kändes bra. Vi planerar att gifta oss. I framtiden vill jag arbeta som lärare, kanske i hans hemland.

Hon är inte rädd för att bli förtryckt som hustru till en muslimsk man i Nordafrika.
–  Jag kan lika gärna bli hunsad eller misshandlad om jag gifter mig med en svensk. Jag har till exempel sett hur vissa kvinnor i pingstförsamlingen behandlas. Deras män kontrollerar varje steg de tar.
De troende muslimer hon hittills har mött är vänligare och öppnare än de flesta i pingstförsamlingen, tycker hon.

–  Den kristenhet jag har upplevt är kvävande. Om man inte tänker likadant som de andra blir man utstött.
Elin älskar sina föräldrar och sina syskon. Hon är rädd för att förlora dem, så hon förställer sig varje dag. Men det är svårt och förnedrande att alltid tvingas vara på sin vakt, tycker hon.

–  Jag känner mig som en homosexuell som inte vågar komma ut ur garderoben.
Hon gömmer oftast sitt exemplar av Koranen i skåpet i skolan.
–  Min dyrbaraste bok ... Jag tar hem den i väskan ibland. Där får den ligga tills alla har gått och lagt sig. Då tar jag fram den och läser och förkovrar mig.
När de andra i huset har somnat händer det att hon genomför hela den muslimska böneritualen innanför sin stängda dörr.

–  Men jag har skuldkänslor, säger hon. Jag sviker mina föräldrar, men ändå är jag inte en tillräckligt god muslim.
Hon drömmer om en framtid där hon kan be fem gånger om dagen och bära slöja och heltäckande kläder utan att bli kritiserad. För henne är islam är en glad och vacker religion.

–  Jag känner stödet från alla mina muslimska systrar på nätet. Det är tillsammans med dem jag numera lever mitt andliga liv.

Elin har egentligen ett annat

artikel hämtat från:

http://www.dn.se/insidan/elin-fann-allah-pa-internet-1.882626,

Må Allah vare med dig min Dyrbara syster och ge dig Saber och stark imman.

Inshallah min syster Allah (swa) öppnar vägen för dig!

Amin.

namn.

SLÖJAN!

I Guds Den Barmhärtiges Namn!

Jag vill bara påpeka för er mina Systrar: Ser ni vad han säger i precis slutet av filmen???

(filmen nedanför Bönen!)

Ska skriva detta även här inshallah:

"Därför undrar jag hur en kan fasta, men inte be?

Vem dyrkar du?

Den som beordrade dig att fasta?

är den samma som beordrar dig att be,

en fastar men bär inte slöja..

All lov och pris tillhör Allah!

Den som beordrar dig att fasta, är

densamma som beordrade dig att be och BÄRA SLÖJA!

TROR NI PÅ VISSA DELAR AV SKRIFTEN OCH FÖRNEKAR ANDRA???"

Inshallah mina systrar att ni ser här och får det bevisat hur viktigt det ÄR att bära slöjan!!!

Må Allah (swa) öppna alla sytrars hjärtan och ge oss alla styrkan att bära den!

Amin!

Meddie.

Bönen!

Mashallah! Må Allah belöna den person som översätter med svensk text!
Amin.
Denna video visar oss hur viktigt det är med BÖNEN för oss Muslimer!
Se den inshallah.

Meddie.

Dikt Om Ett Barn..

Barnuppfostran.

Här följer sammanfattningen av vissa dyrbara råd av sheikh, Mohammad Ismael Almoqadem, ur hans föreläsningskedja “Mahw al- ommeya al- tarbaweyah” (Analfabetism inom barnuppfostran) .

1. Om ditt barn skulle uppföra sig dåligt på en allmän plats, exempelvis på ett köpcentrum, genom att skrika och gråta högt och protesterande, hota då aldrig barnet genom att säga “Om du inte uppför dig bra så kommer jag att lämna dig här och gå!”. Detta hotar barnets känsla av trygghet. Man måste skilja mellan uppfostran och hot. Säg istället “Om du fortsätter så här blir jag tvungen att avbryta vår utflykt och då åker vi alla hem”.

2. Var inte som en skugga över ditt barn, en som alltid märker barnets fel och kritiserar allt. Ge barnet utrymmet och friheten att kunna lära sig av sina misstag, så länge detta inte hotar barnets säkerhet.

3. Tillrättavisa inte barnet hela tiden, detta försvagar barnets självförtroende och får det att jämt och ständigt känna sig övervakat och förföljt av dina ögon, något som ingen människa skulle klara av. Tillrättavisa barnet lugnt och kärleksfullt i en sak och låt flera andra saker passera.

4. Allah subhanahu wa ta´ala har skapat barnet med en medfödd nyfikenhet, en stor gåva, som hjälper barnet att upptäcka, lära sig och utvecklas. Låt inte din rädsla över att saker och ting i hemmet ska gå sönder eller förstöras skrämma barnet från att utöva denna instinkt. Ett sunt och friskt barn är ett barn som leker, skriker, gråter högt i protest och tar sönder saker ibland medan ett onormalt barn är ett som alltid är lugnt och tyst, då detta är ett tecken på känsla av osäkerhet och inlåst energi.

5. Det kommer en ålder i barnets liv då det vill göra allting själv, detta är en stor gåva från Allah subhanahu wa ta´ala. Oftast infinner sig denna ålder mellan 2- 3 år. Barnet vill äta själv, dricka själv och ta på sig själv. Förbjud inte barnet från detta. Världen går inte under om några riskorn hamnar på golvet eller om barnet smutsar sina kläder, detta ä en viktig del av uppfostran och efter några gångers försök kommer barnet att lära sig, vilket är meningen. Vad gäller att själv ta på sig skorna, så påpekar sheikh Mohammad, att man inte ska säga till barnet “Låt mig ta på dig skorna denna gång, vi har bråttom!”. Detta gör barnet passivt och lär det att förlita sig på dig i fortsättningen. Det räcker med att du upprepar detta för barnet 2-3 gånger för att det ska bli passivt!

6. Skulle ditt barn få ett utbrott och börja gråta häftigt, lös inte problemet genom att skrika på barnet då, använd inte heller detta tillfälle till att tillrättavisa. Många barn beskriver vad de upplevde, efter att utbrottet gått över, genom att säga “Jag ville sluta gråta, men det gick inte, mamma”. Bemöt därför ett sådant utbrott med lugnhet, utan att visa ilska, och släng inte ditt barn i ett rum medan du säger “Du kommer inte ut tills du slutat”. Detta uppfattar barnet som ett straff och får barnet att känna sig ensamt och utlämnat. Se inte heller på barnet som om det vore onormalt eller jobbigt, en sådan reaktion hos barn är det som är normalt och ett tecken på att barnet är normalt då barnet talar om för omgivningen med detta kroppsspråk att “Jag finns här och måste räknas med!”.

Lös istället situationen genom att lugnt ta ditt barn till ett annat rum där det får vara i lugn och ro tills utbrottet är över utan att känna sig uttittad. Få barnet att känna att detta inte är ett straff, utan att du respekterar dess känslor och vill att det ska få vara ifred och lugna sig. När barnet sedan kommer till dig, krama då om henne/honom varmt och påminn om hur mycket du älskar henne/honom och passa på att nu förklara lugnt med barnet i famnen att det hon/han gjorde inte var rätt och varför det inte var det. Lär dig också att skilja mellan att ALLTID visa ditt barn din kärlek oavsett vad det gjort medan straffet pågår, exempel på detta är att mamman kramar om sitt barn och påminner barnet om hur mycket hon älskar det, men att det fortfarande inte blir något godis idag p.g.a. barnets dåliga uppförande. Med tiden förstår barnet att skrik och gråt inte hjälper ett dugg för att få vad man vill och lär sig successivt hur man uppför sig. Barnet förstår dessutom att föräldrarna inte straffar för att dem inte tycker om henne/honom, utan för att dem inte tycker om dess dåliga beteende.

7. Att lära ens barn vad egendom betyder är viktigt. Skulle barnet exempelvis tjuva eller komma hem med främmande leksaker, kalla då aldrig barnet för tjuv och skrik inte på barnet. Prata lugnt och förklara TYDLIGT varför man inte kan ta andras saker. Ge exempel genom att kanske säga “Ska vi ge din nalle till din kompis Ibrahim?”. Barnet kommer självklart att bli upprört och avvisa förslaget, förklara då att hans kompis inte heller vill att man ska ta hans leksaker och förklara att han måste lämna tillbaka leksaken snabbt och be om ursäkt. Sheikh Mohammad understryker också hur viktigt det är att barnets privata saker respekteras genom att man inte tar något från barnet utan att fråga om tillåtelse. Detta gäller t.o.m. föräldrarna, ta inte lös växel från barnets spargris till parkeringen med avsikten att lämna tillbaka det sedan. Fråga först. Och tvinga inte barnet att ha gemensamma leksaker med sina syskon, detta gör barnet argt och på så sätt lär det sig inte vad “mitt” och “ditt” betyder. Lär barnet att fråga sina syskon om tillåtelse innan hon/han leker med deras leksaker. På detta sätt förstår barnet lättare budskapet bakom.

8. Skulle barnet göra en bra handling så måste du belöna det direkt, säg inte “När pappa kommer ska jag be honom ta med godis till dig”, belöningen måste eterfölja det goda uppförandet. På samma sätt ska barnet straffas direkt om det skulle visa ett dåligt uppförande och inte efter en tid, säg alltså inte “Vänta bara tills pappa kommer, då ska jag berätta vad du har gjort!”, utan straffet måste vara direkt efter handlingen för att barnet ska kunna koppla ihop sin dåliga handling med straffet och sitt fina uppförande med belöningen. Det är också viktigt att du prisar barnets fina uppförande eller handling genom att prisa själva handlingen. Ett exempel är att säga till barnet, “Du är så duktig för att du hjälpte mamma idag” eller “Dina provresultat var suveräna!”. På detta sätt förstår barnet att det prisas och belönas för det goda som det gjort. Ett exempel på det negativa prisandet är att säga till dottern, “Du är världens vackraste flicka” eller till pojken “Du är världens starkaste pojke”. Detta kan öppna dörren för högmod hos barnet. Istället ska man understryka det fina uppförandet hos barnet.