Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är säkerligen lovprisad av Allâh, Hans änglar, sändebuden och alla andra människor, även om vissa förnekar honom. De fullkomliga egenskaper han besitter lovprisas av alla förnuftiga människor, även om deras förstånd förkastar det utav förnekelse, envishet eller okunnighet om att han är beskriven med dessa egenskaper. Om de hade vetat att han besitter dessa egenskaper, skulle de ha lovprisat honom för dem, ty de lovprisar dem som besitter fullkomliga egenskaper under tiden som de inte vet att han besitter dem.
Sålunda prisar de honom i själva verket.
Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har särskilts med egenskaper ur ordet ”lovprisning” (al-Hamd) som endast finns i honom. Han heter Muhammad[1] och Ahmad[2]. Hans samfund lovprisar Allâh såväl under välfärdens dagar som i tider av brist. Hans samfunds bön inleds med lovprisning. Hans predikan inleds med lovprisning. Hans brev inleds med lovprisning. I Allâhs Bevarade tavla står det att hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) efterträdare och följeslagare inleder Qur’ânen med lovprisning.
På Domedagen kommer han att bära på Lovprisandets fana. Han kommer att falla ned på ansikte inför sin Herre (´azza wa djall) för att medla. Till följd därav kommer han att få tillstånd till det och då kommer han att lovprisa sin Herre med lovprisningar. Därefter bönhörs han. Det är han som besitter den Berömvärda positionen som samtliga människor skulle vilja besitta. Han (ta´âlâ) sade:
”Helt visst skall din Herre vid Uppståndelsen ge dig en plats, där du står höljd av ära.”[3]
Efter att ha ställt sig på denna plats, kommer både Muslimer och de otrogna att lovprisa honom.
Han är lovprisad för att ha fyllt jorden med vägledning, tro, gagnande kunskap och rättfärdig handling. Med honom öppnade Han hjärtan, avvärjde mörkret från människorna och räddade dem från Djävulens grepp och avguderi, otro och okunnighet till dess att hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) anhängare uppnådde hedern såväl i detta liv som i livet efter detta.
Hans budskap gav mänskligheten det den var mest i behov av. De dyrkade avgudar, kors, eldar och stjärnor. Allâhs vrede vilade över dem. De var förvirrade och kände varken till Herren de skulle dyrka eller hur de skulle dyrka Honom.
[1] Imâm Ibn-ul-Qayyim sade: ”Muhammad betyder ”den som ständigt lovprisas av lovprisarna”.”
(Sid. 206, Dâr ´Âlam-il-Fawâ’id)
[2] Imâm Ibn-ul-Qayyim sade:”Ahmad innebär ”att den lovprisning han förtjänar är högre än andras”.” (Ibid.)
[3] 17:79.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar