Här följer sammanfattningen av vissa dyrbara råd av sheikh, Mohammad Ismael Almoqadem, ur hans föreläsningskedja “Mahw al- ommeya al- tarbaweyah” (Analfabetism inom barnuppfostran) .
1. Om ditt barn skulle uppföra sig dåligt på en allmän plats, exempelvis på ett köpcentrum, genom att skrika och gråta högt och protesterande, hota då aldrig barnet genom att säga “Om du inte uppför dig bra så kommer jag att lämna dig här och gå!”. Detta hotar barnets känsla av trygghet. Man måste skilja mellan uppfostran och hot. Säg istället “Om du fortsätter så här blir jag tvungen att avbryta vår utflykt och då åker vi alla hem”.
2. Var inte som en skugga över ditt barn, en som alltid märker barnets fel och kritiserar allt. Ge barnet utrymmet och friheten att kunna lära sig av sina misstag, så länge detta inte hotar barnets säkerhet.
3. Tillrättavisa inte barnet hela tiden, detta försvagar barnets självförtroende och får det att jämt och ständigt känna sig övervakat och förföljt av dina ögon, något som ingen människa skulle klara av. Tillrättavisa barnet lugnt och kärleksfullt i en sak och låt flera andra saker passera.
4. Allah subhanahu wa ta´ala har skapat barnet med en medfödd nyfikenhet, en stor gåva, som hjälper barnet att upptäcka, lära sig och utvecklas. Låt inte din rädsla över att saker och ting i hemmet ska gå sönder eller förstöras skrämma barnet från att utöva denna instinkt. Ett sunt och friskt barn är ett barn som leker, skriker, gråter högt i protest och tar sönder saker ibland medan ett onormalt barn är ett som alltid är lugnt och tyst, då detta är ett tecken på känsla av osäkerhet och inlåst energi.
5. Det kommer en ålder i barnets liv då det vill göra allting själv, detta är en stor gåva från Allah subhanahu wa ta´ala. Oftast infinner sig denna ålder mellan 2- 3 år. Barnet vill äta själv, dricka själv och ta på sig själv. Förbjud inte barnet från detta. Världen går inte under om några riskorn hamnar på golvet eller om barnet smutsar sina kläder, detta ä en viktig del av uppfostran och efter några gångers försök kommer barnet att lära sig, vilket är meningen. Vad gäller att själv ta på sig skorna, så påpekar sheikh Mohammad, att man inte ska säga till barnet “Låt mig ta på dig skorna denna gång, vi har bråttom!”. Detta gör barnet passivt och lär det att förlita sig på dig i fortsättningen. Det räcker med att du upprepar detta för barnet 2-3 gånger för att det ska bli passivt!
6. Skulle ditt barn få ett utbrott och börja gråta häftigt, lös inte problemet genom att skrika på barnet då, använd inte heller detta tillfälle till att tillrättavisa. Många barn beskriver vad de upplevde, efter att utbrottet gått över, genom att säga “Jag ville sluta gråta, men det gick inte, mamma”. Bemöt därför ett sådant utbrott med lugnhet, utan att visa ilska, och släng inte ditt barn i ett rum medan du säger “Du kommer inte ut tills du slutat”. Detta uppfattar barnet som ett straff och får barnet att känna sig ensamt och utlämnat. Se inte heller på barnet som om det vore onormalt eller jobbigt, en sådan reaktion hos barn är det som är normalt och ett tecken på att barnet är normalt då barnet talar om för omgivningen med detta kroppsspråk att “Jag finns här och måste räknas med!”.
Lös istället situationen genom att lugnt ta ditt barn till ett annat rum där det får vara i lugn och ro tills utbrottet är över utan att känna sig uttittad. Få barnet att känna att detta inte är ett straff, utan att du respekterar dess känslor och vill att det ska få vara ifred och lugna sig. När barnet sedan kommer till dig, krama då om henne/honom varmt och påminn om hur mycket du älskar henne/honom och passa på att nu förklara lugnt med barnet i famnen att det hon/han gjorde inte var rätt och varför det inte var det. Lär dig också att skilja mellan att ALLTID visa ditt barn din kärlek oavsett vad det gjort medan straffet pågår, exempel på detta är att mamman kramar om sitt barn och påminner barnet om hur mycket hon älskar det, men att det fortfarande inte blir något godis idag p.g.a. barnets dåliga uppförande. Med tiden förstår barnet att skrik och gråt inte hjälper ett dugg för att få vad man vill och lär sig successivt hur man uppför sig. Barnet förstår dessutom att föräldrarna inte straffar för att dem inte tycker om henne/honom, utan för att dem inte tycker om dess dåliga beteende.
7. Att lära ens barn vad egendom betyder är viktigt. Skulle barnet exempelvis tjuva eller komma hem med främmande leksaker, kalla då aldrig barnet för tjuv och skrik inte på barnet. Prata lugnt och förklara TYDLIGT varför man inte kan ta andras saker. Ge exempel genom att kanske säga “Ska vi ge din nalle till din kompis Ibrahim?”. Barnet kommer självklart att bli upprört och avvisa förslaget, förklara då att hans kompis inte heller vill att man ska ta hans leksaker och förklara att han måste lämna tillbaka leksaken snabbt och be om ursäkt. Sheikh Mohammad understryker också hur viktigt det är att barnets privata saker respekteras genom att man inte tar något från barnet utan att fråga om tillåtelse. Detta gäller t.o.m. föräldrarna, ta inte lös växel från barnets spargris till parkeringen med avsikten att lämna tillbaka det sedan. Fråga först. Och tvinga inte barnet att ha gemensamma leksaker med sina syskon, detta gör barnet argt och på så sätt lär det sig inte vad “mitt” och “ditt” betyder. Lär barnet att fråga sina syskon om tillåtelse innan hon/han leker med deras leksaker. På detta sätt förstår barnet lättare budskapet bakom.
8. Skulle barnet göra en bra handling så måste du belöna det direkt, säg inte “När pappa kommer ska jag be honom ta med godis till dig”, belöningen måste eterfölja det goda uppförandet. På samma sätt ska barnet straffas direkt om det skulle visa ett dåligt uppförande och inte efter en tid, säg alltså inte “Vänta bara tills pappa kommer, då ska jag berätta vad du har gjort!”, utan straffet måste vara direkt efter handlingen för att barnet ska kunna koppla ihop sin dåliga handling med straffet och sitt fina uppförande med belöningen. Det är också viktigt att du prisar barnets fina uppförande eller handling genom att prisa själva handlingen. Ett exempel är att säga till barnet, “Du är så duktig för att du hjälpte mamma idag” eller “Dina provresultat var suveräna!”. På detta sätt förstår barnet att det prisas och belönas för det goda som det gjort. Ett exempel på det negativa prisandet är att säga till dottern, “Du är världens vackraste flicka” eller till pojken “Du är världens starkaste pojke”. Detta kan öppna dörren för högmod hos barnet. Istället ska man understryka det fina uppförandet hos barnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar