När jag tog på mig slöjan.

I Guds Den Bärmhärtiges namn.

Som ni alla läsare vet så konventerade jag, Alhamdulillah (tacksamhet tillhör Gud) 2006.

Jag började att praktisera Islam bit för bit. Jag började att göra trobekänelsen.

Sedan att utföra bönen, äta bara halal mat mm.

Det sista var att ta på mig Slöjan.

När jag konventerade så sade jag till min man att jag ville ha kläder som en muslimah ska bära. Men tyvär här där jag bor finns det inte kläder att köpa.

Man måste åka till Göteborg för att kunna shopa kläder som är enligt Islam.

Vi åkte till Göteborg för att träffa några vänner till min man som även dem har underkastat sig Allah (s.w.a)

Allah Ekber!

Vi åkte dit och jag började med att be med kvinnorna och det var första gången jag fick bära en riktig hidjab (slöja).

För innan hade jag bara haft en tyg bit som jag hade haft när jag bad.

Våra vänner som vi var hos sade även till oss att vi kunde gifta oss där med en imam eftersom det är stor Haram att leva i ogift.

Så vi gifte oss även där alhamdulillah.

När jag bad med min syster så fick jag ha en hidjab av henne. Efter vi bad så ville jag inte ta av mig den.

Hon märkte även detta. Mashallah. Det var som slöjan satt fast på mitt huvud.
Hon sade till mig att jag kunde få denna, men att hon hade velat köpa mig en ny.

Jag sade till henne att det betyder inget om den är använd, jag är tacksam för det jag får, alhamdulillah.
Inshallah Allah belönar henne och hennes familj med Paradiset. Amin.
Sedan gav hon mig en till som hon sade att jag kunde använda när jag går ut.

Vi åkte hem. Och i bilen fick jag Nour (ljus) innom mig.

Jag ska förklara för er hur jag kände mig, inshallah. För denna känsla har jag bara haft denna gång i hela mitt liv.

Kanske ni som har barn vet att det lyckligaste man kan uppleva är när barnet kommer till en. Den känslan är det bästa man kan uppleva här i denna dunya (värld).

Lyckligheten och tacksamheten till Allah (s.w.a) när Han belönar oss med ett Barn.
Denna känsla jag hade i bilen när jag åkte hem i från Göteborg var bättre än att få uppleva barnet ankomst.

Det jag kände i bilen var en ENORM lycka och innom mig var det som SOLEN hade lagts in i min själ!

Allah Ekber!

Här vissade mig Allah (S.w.a) att jag gjorde något för Honom och att Han blev glad. Han gav mig det största tecknet att jag närmade mig Honom, Den Allsmäktige!

Min man sade till mig att nu tror alla att jag ska bära slöjan, eftersom jag åkte hem med den på.

Jag tänkte; Ja det är obligatoriskt för mig att bära den, så varför ska jag sätta mig över Allah (s.w.a) ord?

Nej Astagvurlillah! Jag ska följa det Hna säger till mig och underkasta mig, inshallah helt Hans vilja!

Det är så i Islam om man underkastar sig Allah (s.w.a) så kan jag INTE bara följa en viss del av Islam och en del lämna.

NEJ! Jag måste göra allt för min Allsmäktige.

Jag åkte hem som en STOLT muslim. Och nu hade jag tcknet på mig även för omvärlden så att jag kunnde visa vad jag STÅR för.

Vi åkte strax efter våran hemkomst på besök hos min svärmor. Dem blev alla glad och även lite chokade. Många trodde astagvurlillah, att jag skulle ta av mig den efter ett tag.

Vi var där ett par dagar och åkte sedan hem igen.

Efter ca 1-2 veckor efter jag hade tagit på mig slöjan så kom han, Shaytan (djävulen) och började viska till mig.

Shaytan:

Men Medina, hur ska du gå ut i slöjan? Tänk vad alla ska tänka om dig.

Tänk dig vad dina vänner ska säga. Du kan ju inte gå ut så där..

Astagvurlillah jag började skämmas över mig själv som muslim och över min slöja! Jag slutade att gå ut. Jag satt bara hemma. Och när vi väl åkte ut väntade jag kvar i bilen!

Subanallah, så här kan jag inte forsätta tänkte jag. Jag berättade för min man hur jag kände och att jag skämdes att gå ut.

Min man (Må Allah belöna honom med Paradiset), sade till mig att detta är Shaytan (djävulen) som gör. Och att jag måste gå i mot hans viskningar!
Jag lyssnade på min man, och gjorde som han sa. Jag tvingade mig att gå ut i samhället i min slöja, och även resten av mig klädd som en muslimah.

Jag gick ut flera gånger. Och efter ett tag så lämnade Shaytan mig i fred.

Idag skulle jag ALDRIG gå ut utan min slöja eller i byxor!

Det känns utan min klädsel som en muslimah, att jag går ut avklädd, astagvurlillah!

Så mina systrar i Islam, ni måste gå i mot Shaytan och göra Allah (s.w.a) nöjd.
Detta är en prövning för oss alla.

Inshallah Allah skyddar oss alla från Shaytan, och att vi inte blir som de kvinnor som följer hans väg!

Amin.

Må Allah vare med er!

Meddie.