söndag 21 oktober 2012

Poliovaccinets dolda historia – huvuden rullade överallt efter att barnen förlamades och dog





Historien kring minskningen av specifika sjukdomar är inte ristad i sten. Det finns variabler och flera faktorer – inte bara vaccinationer – att ta hänsyn till när man analyserar resultaten. Epidemiologiska undersökningar visar att dödligheten i polio minskade med 82 procent före 1956 i England och Wales. Samma mönster ses i Frankrike. Vaccinet hade ingenting att göra med minskningen. År 1966, tio år efter att poliovaccinet togs i allmänt bruk, visade den övergripande statistiken att antalet poliofall återvänt till samma nivå som på 1920-talet. Och idag hävdas det att den enda källan till insjuknande i paralytisk polio är poliovaccin.
Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Vaccininformation
Oavsett varför polio inte längre ses som ett stort hot, har poliovaccinet haft fruktansvärda konsekvenser som få människor vet någonting om. I sin fascinerande bok ”Mary, Ferrie and The Monkey Virus” ger författaren Edward Haslam en kortfattad beskrivning av poliovaccinets uppkomst.
Idag kommer många amerikaner inte ihåg vilken fruktansvärd förbannelse ”polioepidemin” var. I början av 1950-talet förlamades mer än 33 000 människor i USA, varav de flesta barn. Flera dog en långsam, fruktansvärd död på grund av polio varje år. Ordet ”polio” satte skräck i hjärtat på föräldrar. Anledningen var överförbara virus som först smittade slemhinnan i tarmen, sedan blodet och slutligen nervsystemet där det förstörde offrets hjärnstam. Skillnaden mellan att sluta som krympling eller död bestämdes av skadornas omfattning på hjärnstammen. Sjukhusavdelningarna var fulla av maskiner, järnlungor, som var till för de patienter som blev för svaga för att andas själva. President Franklin Roosevelt själv var lamslagen av polio, och framtagningen av ett poliovaccin blev ett nationellt vetenskapligt arbete uppbackat av de mäktigaste politiska krafterna i landet.
March of Dimes-kampanjen insamlade miljontals dollar i mynt från skolbarn över hela landet, för att finansiera forskningen. Resultaten var uppmuntrande. I början av 1950-talet kom Jonas Salk fram med en modig ny idé för att eliminera alla tre stammar av polio på en gång: Odla poliovirus i labbet, döda dem och sedan injicera friska barn med döda virus. Immunsystemet skulle detektera närvaron av viruset och på så sätt bilda skyddande antikroppar. Barnens fullt beväpnade immunförsvar skulle vara redo att avvärja varje levande poliovirus som attackerade dem i framtiden. Salks försök år 1953 och 1954 ansågs framgångsrika.
Fem laboratorier började tillverka vaccinet. Förväntningarna var höga, en födelsedagsfest skulle hållas för Franklin Roosevelt. År av forskning, miljontals dollar i investeringar och ödet för tusentals barn skulle resultera i den mest omskrivna och efterlängtade händelsen i den medicinska historien.

Barn förlamades och dog av vaccinet

Bernice Eddy, en bakteriolog på National Institute of Health (NIH), blev tillsagd att testa säkerheten på de nya poliovaccinen. När hon injicerade vaccinet i sina apor, föll de förlamade ner i sina burar. Eddy insåg att viruset i vaccinet inte var dött som utlovat, utan fortfarande vid liv och redo att föröka sig. Det var dags att slå larm. Hon skickade bilder på förlamade apor till NIH:s ledning och varnade dem för en kommande tragedi. En handfull framstående läkare från hela landet klev in i striden för att intyga säkerheten. En av läkarna, Ochsner, ympade sina egna barnbarn för att visa sin övertygelse.
Injiceringen av vaccinet fortsatte enligt planerna. Inom några dagar började barn insjukna i polio. Några förlamades och några dog. Uppskattningar varierar kraftigt. (Sanningen kommer aldrig att bli känd.) Ochsners sonson dog. Hans andra barnbarn drabbades av polio men överlevde. En sänkt stämning utbröt. Huvuden rullade överallt. Sekreteraren för vård, utbildning och välfärd avgick. Direktören för National Institute of Health, Dr William Sebrell, avgick. Detta var det största fiaskot i medicinsk historia. Ett annat, säkrare vaccin som utvecklats av Albert Sabin sattes in. Det var tillverkat av ett försvagat levande virus istället för ett dött virus. Det fungerade. Polio var historia, framtiden var säker – verkade det som.

Efterdyningarna av poliovaccinets fiasko

Stora pengar har betalats ut till offer för poliovaccin. De två stora namnen inom poliovaccin – Salk och Sabin – pekar finger åt varandra. Först attackerade Dr Sabin Salkvaccinet. Senare vittnade Salks son till förmån för en man som drabbats av paralytisk polio efter det orala poliovaccinet (framtaget av Sabin). Detta var 1982 och mannen tilldelades 10 miljoner dollar.
En far drabbades av ”irreversibel bulbär poliomyelit” som förlamade lungorna 10-12 dagar efter hans dotters immunisering. Informationen om att någon i omgivningen löper risk att smittas av polio då de kommer i kontakt med någon som tagit det orala vaccinet försummas.
Det mesta av denna information finns inspelad – ändå är det få människor som känner till historien om poliovaccinets fiasko. Istället har allmänheten blivit hjärntvättad till att tro att Salk- och Sabinvaccinerna var undermedel i modern tid.

Mer läsning:


Inga kommentarer: