Att vara kaxigt påläst vid läkarbesök
Professor Görans Sjöbergs krönika
Att vara kaxigt påläst vid läkarbesök
Med tanke på min synnerligen allvarliga hjärtsjukdom sedan 1999 och
att jag då tog avstånd från både all medicinering och även tackade nej
till en bypassoperation, och istället satsade på hälsokost (framförallt
åkte alla snabba kolhydrater och margarinet ut) och med måttlig men
regelbunden motion som att cykla till jobbet varje dag så har jag nog
varit betraktad som en ovanligt ”kaxig” person av sjukvården. Sedan
2009, då min fru blev allvarligt sockersjuk, har vi kört en stenhård
kamp för att nolla kolhydraterna i vår kost förutom lite spenat och
salladsblad och jag har därför blivit en ännu mer kaxig patient.
Dessutom har jag under de senaste åren gått på djupet för att förstå
sambanden mellan kost och hälsa och är därför ganska ”påläst” som jag
brukar säga.
Min stackars företagsläkare har drabbats hårt av detta. Sedan
hjärtkliniken slutade kalla mig till fler årliga efterkontroller 2005
har jag då och då uppsökt företagshälsovården för att kontrollera
blodvärden och då alltid hamnat i livliga diskussioner kring kost och
hälsa eftersom läkaren där var helt övertygad om att min kost helt
enkelt var ”horribel”. När jag första gången visade honom en bild på en
typisk frukost/lunch med fyra ägg och några korvskivor som simmade i
flott i en stekpanna så utbrast han spontant att ”Så KAN man inte
äta!”. Nå – mina blodvärden var alltid bra utom vid ett tillfälle då
jag fått en allvarlig tandrotsinfektion och mitt LDL-värde var över
”gränsvärdet”. Han blev verkligen upprymd.
”Där ser du hur det går om
man håller på så där!” sa han. Jag kontrade med en föreläsning om
tandbakteriernas roll vid kärlsjukdom och genom att låna ut Uffe
Ravnskovs böcker om kolesterol till honom så att han kunde läsa på
ordentligt. Tidigare hade jag också köpt Gary Taubes ”Good Calories
& Bad Calories” för att utbilda honom men jag tror knappast att han
läst boken ordentligt. Det är förstås svårt att lära gamla hundar sitta.
När tandroten blev utdragen och infektionen lugnat sig lugnade sig både
LDL-värdena och min företagsläkare. Jag släpade också alltid med honom
som ”opponent” på de föreläsningar jag höll på företaget om LCHF och
detta skapade förstås lite extra spänning som gjorde det hela
livligare.
De igensatta kärlen i hjärtat kommer, trots strikt LCHF, nog aldrig
kunna öppna sig igen, de har de ju inte gjort på 14 år men genom fysisk
ansträngning så kan hjärtat bilda nya s.k. kollaterala kärl som ett sätt
för kroppen att reparera sig själv. Eftersom jag får så kallad
kärlkramp vid ansträngning och att denna inte verkar bli bättre så har
jag nu bestämt mig för att få en grundlig undersökning
igen och började därför med ett besök på vårdcentralen för att starta
processen. Mitt besök lades klokt nog i samband med att en hjärtläkare
fanns på plats.
Nu var denna läkare förstås en ny bekantskap så det gällde att
presentera sig på ett snabbt och bra sätt. Eftersom skrivandet är en del
av forskarvardagen så bestämde jag mig för att själv skriva ett
underlag för bakgrundsbeskrivningen åt läkaren, den så kallade anamnesen
(sjukdomshistorien), så han skulle slippa att skriva denna
journalanteckning helt ur minnet från diskussionen med sin patient för
då blir det ofta fel som jag noterade då jag såg mina journaler från
1999. Dessutom tog jag fram ett antal bilder från mina föreläsningar för
att ha som diskussionsunderlag och detta material fick han en halvtimme
innan vi träffades.
Alla är vi olika så man vet ju aldrig hur ett möte med en okänd
läkare kan sluta. Det är ju frågan om attityder från båda håll men det
hela ”gick bra” dels för att han var hjärtspecialist och dessutom inte
nyutexaminerad. Att jag var ett ”speciellt” fall förstod han förstås
direkt eftersom jag hade gått min egen väg redan
1999 och struntat i de rekommendationer och mediciner man hade
föreskrivit.
Det är därför helt naturligt att han var avvaktande men
insåg förstås att jag uppenbarligen knappast var mottaglig för mediciner
och han var på inget sätt påstridig. Dessutom hade vi en intressant
diskussion om blodtryck och han kunde inte heller på något sätt förklara
att höga blodtryck skulle vara någon direkt ORSAK till någon sjukdom
och när jag frågade honom varför man behandlar det höga blodtrycket som
uppenbarligen då måste vara en del i kroppens eget försvar så var det
uppenbart att han aldrig ens hade tänkt en sådan tanke men han är ju
förstås inte ensam inom vårdapparaten.
Däremot berättade han att man
tidigare för strokepatienter direkt sänkte blodtrycket med mediciner,
men har idag på grund av dåliga erfarenheter backat på detta, helt
enkelt för att hjärnan får sämre blodförsörjning när trycket sjunker.
Sådant resonemang stämmer med min egen syn på fysik och kemi. Han
erkände också öppet att mycket inom vården handlar om tro snarare än
vetenskap. Däremot tyckte min fru som var med att han nog borde ha fått
fler ”sylar i vädret”.
Nå – är man påläst så är man och jag fick som jag ville. Inga recept
på mediciner men en ordentlig remiss till hjärtkliniken för en grundlig
ny utredning.
http://annikadahlqvist.com/2013/01/12/att-vara-kaxigt-palast-vid-lakarbesok/